MITT LIV
Ibland känns det som att jag står vid ett vägskäl, vet inte vilket håll jag ska gå eller om jag bara ska springa rakt igenom. Jag visste redan att livet inte är en dans på rosor men däremot visste jag inte att ett beslut skulle kunna vara såhär svårt. Att våga ta första steget, att försöka klura ut vilket som är det rätta valet. Jag vill välja den väg där jag känner mig älskad, där jag ser den andres känslor lika mycket som jag visar mina känslor, att mötas halvvägs.
Jag vill välja den väg där ordet svartsjuka inte existerar, där allt faller på plats. Allt jag vill är att det ska bli som förr, då jag kände mig lycklig och då det inte fanns något bekymmer i världen som kunde stoppa mig. Men nu har det hänt, min värld står stilla, är totalt förvirrad och nästan lite rädd inför vad som kommer härnäst.
Jag vet inte om vi delar samma känslor, jag vet inte om orden räcker till men jag hoppas ändå för varje minut och för varje andetag att det en dag visar sig vilket som är det rätta valet, den rätta vägen. Jag vill inte springa rakt igenom för då känns det som jag smiter iväg från problemet, jag kan inte fly för det skulle inte göra mig lycklig. Jag måste ta ett djupt andetag, lyssna på mitt hjärta och följa min inre röst. Det är det enda sättet för mig att bli lycklig, att känna efter vem jag egentligen är, vad jag står för och mest av allt, vad som gör mig lycklig.